För exakt ett år sedan fick jag reda på att jag väntade barn. Det var med blandade känslor som jag berättade för Andreas. Till en början hade jag tänkt att inte behålla det och inte berätta något, allt kom ju som en chock. Så detta var min första tanke. Men efter en stund på badrumsgolvet så fick jag vettet tillbaka och insåg att vi var två om den här saken. Vi var två som skulle bestämma detta val. Den dagen minns jag som igår...

Jag gick in till sovrummet och tog ett djupt andetag innan jag la mig brevid andreas som undrade vart jag hade tagit vägen. Efter många tankar på hur jag skulle berätta det sa jag som det var rakt ut. Utan konstigheter.
För oss båda var det många känslor. Många tankar.
Jag åkte in till stan för att rensa tankarna lite. Andreas bad sin mamma komma hit för att berätta och be om råd.
Den dagen sades det inte alltför mycket i detta hus. Vi som alltid brukar prata med varandra var för det mesta tysta den dagen/kvällen. Dagen efter ringde jag min barnmorska och fick en tid till ett VUL.

Vi åkte till mottagningen den 16 april. Fick träffa en läkare som visade oss in i ett rum. Vi genomförde VUL:et och till våran besvikelse såg han inget annat än en fostersäck. Vi fick en ny tid och den 28 april var vi tillbaka hos samma läkare. Nu höll vi tummarna extra hårt och hoppades att det skulle synas nåt, att det skulle vara något som växte inuti mig. Vi hade ännu inte bestämt oss för om vi skulle behålla barnet, allt var ju så nytt.
Vi kom in till läkaren och genomförde det andra VUL:et. Och nu, nu syntes det ett litet pickande hjärta.
Han visade oss vart hjärtat var på bilden och sa att det var definitivt ett barn som växte där inne.
Vi sa ingenting när vi gick därifrån, men utanför kramade vi om varandra och bestämde vi oss för att behålla det livet som växte i mig. Jag grät av lycka och nu var vi på väg mot ett helt nytt liv.

Och efter nio månader av illamående, yrsel och massa andra tråkiga saker så kom våran älskade son till oss.
Den 22:e december blev vi föräldrar. Och jag är så glad att vi gjorde som vi gjorde. För det här, det är riktig lycka!

Då har denna helg också varit till godo. I helgen har vi haft besök av älskade Josse som höll oss sällskap : )
Vi var och tog en lång promenad, åt gott och bara hade det allmänt trevligt.
Tack för sällskapet gumman. Alltid lika kul och träffa dig!


Idag då?
Andreas och jag myste till det och bestämde oss för att ta oss i kragen för att grilla som vi hade planerat att vi skulle göra. Sagt och gjort, det blev en god köttbit och pomme till det. Mycket gott vill jag lova!
Sen njöt vi av att vara föräldrar till världens sötaste pojke. Vi busade, myste och bara va. Helt underbart. Vi älskar dig!

Här kommer bilder från helgen i kort sammanfattning:


  
"Josefin, fin fin.."

 
 Buster bus : )                                           Bråvike i sin finaste skrud..



Och såklart var våran älskling med;



Vackrast av dem alla är du! ♥