...

Hej Michelle!



Först och främst - en sådan helt ljuvlig liten Rasmus. Har 4 egna söner, som nu är stora och utflugna för längesedan. Den åldern som magnus är nu i är ju helt, fantastisk underbar... och jobbig. Så ibland sa jag -Det är tur för er att ni är så goa annars vet i katten om jag inte lämnat tillbaka er ;-)

Och du, tro är något som byggs upp inifrån. Det måste få ta sin tid, få ha sin tillitstid. Tilliten till att det faktiskt finns en högre station som tar hand om oss och låter livet bara vara ett förstadie till det som egentligen vi är menade till. Och din pappa - oh ja, han finns med både dig och din farmor. Låt honom hjälpa till när saker är tuffa och jag lovar - han gör det. jag miste min pappa när jag var 23 år och allt sedan dess har jag känt hans närvaro runt mig. Inte alltid men när jag känt efter, pratat med honom så är det som han pratar i huvudet på mig, jag känner ibland hans hand på min axel, och jag vet att han hjälpt till vid ett antal gånger när jag gett upp hoppet. Jag rubbar av lite tro på dig med - min räcker till för dig med! Stor stor kram från Tinna