Om ett par dagar är årets jobbigaste dag åter här igen.

Alla tankar kommer smygandes.

Allt spelas åter upp igen. Vad jag gjorde den dagen. Allt kommer tillbaka.

Trots att det nu har gått nio år, har jag fortfarande inte förstått.

Det kanske är av förnekelse?

Jag vill inte inse att du aldrig kommer tillbaka.

Jag har trott sen det hände att du bara har åkt bort, att du en dag kommer att komma tillbaka, be om förlåtelse och hålla om mig igen.

Nu har du ju fått ett barnbarn också.

Du har blivit morfar.

Jag vet att du hade varit världens stoltaste morfar.

Mamma o jag pratade om dig häromdagen, hon berättade gamla minnen från att jag var liten. Vi satt o kollade på kort när jag var alldeles nyfödd och låg i din famn.

Om jag bara fick se dig en gång till, det skulle betyda så mycket.

Jag saknar dig Pappa.
Jag älskar dig.

26/2-00