Gråt inga tårar.
Hur är det i din himmel? Finns det änglar där? Undrar hur du ser mig.. Håller du alltid ett vakande öga på mig?
Om jag pratar med dig, svara du på något sätt då?
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, du ska bli morfar men du får aldrig hålla ditt barnbarn i famnen. Du får aldrig vara med om det. Du har ett barn, men du lämnade livet alldeles för tidigt. Jag ville uppleva mitt liv ihop med dig. Ville att du skulle vara delaktig. Hade velat se din min och din reaktion på att du ska bli morfar. Mamma säger att du skulle bli jättestolt, jag tror henne. Men hade velat se det med egna ögon. Mitt barn skulle fått världens bästa morfar, utan tvekan.
Pappa, jag saknar dig här nere på jorden.
Det är åtta år sedan jag hörde dig sist, det sista du sa till mig var "jag älskar dig". De bästa orden och de mest betydelsefulla orden någon nånsin sagt till mig. Just den där dagen, då allt hände är fortfarande grå och det är inte mycket jag kommer ihåg. Jag var tolv, lagom liten för att inte veta vad livet innebar, lagom stor för att veta vad hur sorg kändes. Tänk om du kunde komma tillbaka till mig, till oss. Nu när jag bor i krokek hade vi ju haft nära till varandra. vi hade kunnat träffats massa, flera gånger i veckan. När jag tänker på dig ser jag ditt leende som är så fint. Det som visar hur lycklig du är.
Samtidigt tror jag ibland att jag har glömt hur du ser ut. Mamma tröstar mig med att jag aldrig glömmer. Så många tankar om hur det hade varit om du hade varit här. Varit här hos mig istället för att vara där uppe, högt ovanför molnen.
Jag saknar dig så oerhört mycket, det är ensamt. Det är en jobbig känsla att alltid sakna dig och ständigt gå med tanken att veta att du aldrig nånsin mer kommer tillbaka. Önskar jag fick träffa dig en allra sista gång. Bara för att få känna hur det känns att krama dig, så som vi alltid gjorde förr. När jag såg dig slängde jag mig alltid i armarna på dig. du lyfte alltid upp mig och kramade mig hårt. Minns när jag satt brevid dig i soffan och jag kände mig så liten brevid dig. en sådan trygghet som jag aldrig känt sen dess. Kröp in i din famn och somnade gott tills du bar in mig i min egen säng.
Du gav mig trygghet som jag aldrig glömmer. Jag visste att du skulle göra allt för att ingen skulle få göra mig illa.
Far och dotter, bandet mellan oss som aldrig försvinner. Jag Älskar Dig.
♥
Tack för din fina kommentar i min blogg. Visst är det tufft, vi kämpar. Men för sitt barn gör man allt. Läste att du också ska ha barn om ett tag! Grattis! Det är det finaste man kan vara med om. Tänkte på vad du hade skrivit om din pappa.. Han är alldeles säkert stolt över dig och kanske är det en liten tröst att tänka på att han faktiskt blir lite mer levande i och med bebisen.. Den är ju faktiskt en del av honom! Lycka till/Malin
Mitt fina fina hjärta..