...
Jag visste att det var nåt jag skulle komma ihåg tills idag.
Min lilla kille har ju namnsdag ju!
Rasmus :)
Grattis våran lilla älskling på din första namnsdag :)
Ååå vilken söt kille ni har :)
Ja och tiden har sprung iväg så snabbt :)
grattis :)
Så fin han är :) Grattis till honom :)
grattis grattis fina lillemannen.. :) kramkram
Han ser verkligen ut att vara ett riktigt litet charmtroll :)
Vilken liten sötnos =)
Tihi, men det blir väl de flesta småbarnen? Sådär kinkiga när de ska nana för de vill ha och vill inte ha :)
Tack för det fina du skriver i min blogg. Det känns "skönt" att det finns fler därute som vet vad man går igenom. Som förstår. Det är verkligen helt galet hur man påverkas av någons bortgång. Att man kan sakna någon så mycket.
Jag kan bli jätte ledsen när jag ser andra tjejer med sina pappor. Och väldigt ledsen blir jag när jag hör hur andra pratar illa om sina föräldrar, tar dom för givna. Att inte ha någon pappa är verkligen tungt. Det fattas mig verkligen.
Pappa var ju liksom våran trygghet. Han fixade allt.
Och det finns inte någon annan som kan ta den platsen.
Hej.
Nej jag tog absolut inte illa upp men eftersom att jag inte ser mig som stark så undrar jag VAD det är som får mig att vara stark.
Om du förstår vad jag menar? :)
Okej då förstår jag hur du menar.
Om jag ska berätta hur jag kände / känner det just nu så ... alltså när Emilia dog hade jag ju inget val än att fortsätta. Jag ville verkligen göra allting så himla bra för henne även om hon inte fanns på jorden. Graven ska vara tiptop, hennes minnesbord ska vara fint osv osv.
Det är så svårt att ens sätta sig in i situationen tidigare då det är svårt att förstå vad man skulle göra när ens barn dör.
Jag visste inte heller hur jag skulle göra innan jag ens visste att hon var död men efteråt så gjorde jag så himla mycket av bara farten. Första veckan efter har jag inget minne av förutom att jag VET att jag åt paj till frukost middag lunch i en vecka.
Det är så himla svårt men jag måste leva livet utifrån denna "erfarenheten", Emilia är ju med mig jämt och jag skyr inte för att prata om henne vilket många andra gör.
Vissa verkar bli illa till mods men vadå, det är liksom mitt första barn och jag är otroligt stolt och glad.
Hon kommer ju alltis att vara mitt barn! :)
Btw: Otroligt söt liten kille ni har!
Kram
