...

Idag när jag bestämde mig för att åka hem tog jag en promenad från farmor.
Jag tänkte ta en väg jag i normala fall inte brukar ta, så jag gick igenom det område där jag bodde som liten.
Men så fort jag kom in i den delen där vi bodde kom alla minnen över mig.
Det var så konstigt att gå där.
Det kändes som en film, himlen var grå och allt var ombyggt.
Gatorna var tomma och inte en själ var ute.
Det kändes å konstigt att gå där jag en gång lekt, där jag en gång brukade träffa pappa.
Där jag brukade cykla på gatorna fram, där jag hanldade godis på lördagarna eller då jag gick ner till bageriet och köpte en sockerbulle så fort jag fick en slant.
Jag var tokig och är fortfarande i dom där bullarna, jag var inte som alla andra. Jag köpte alltid en bulle så fort jag hade 5 kronor över. Märkligt vad lustiga saker man kan ha för sig.


Men hur som haver, det var en konstig känsla i kroppen om jag fick när jag gick där.
Vet inte hur lång tid det kommer ta innan jag återvänder dit.
Känns inte somom jag har lust att återuppleva detta igen.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Hej Gumman!

Jag går en yrkesutbildning. Ungdoms och missbrukarvård och jag kommer bli en humanistisk speciall pedagog. :)

2009-09-22 @ 22:08:30
URL: http://hannawernhede.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0