Min son.

En känsla som är obeskrivlig.
Den 13 april fick jag reda på att du fanns i min mage.
Än var du så liten att du knappt syntes på ultraljudet. Medans tiden gick växte sig känslan av att du fanns inuti mig allt starkare. Jag bar på något så litet o ömtåligt.
Men kärleken till dig blev allt större o större. Jag älskade dig så mycket trots att jag aldrig sett dig, aldrig hållt dig i min famn eller känt lukten av dig. I nio månader gick jag med dig i magen. Kände dina sparkar dagligen. Kände varje gång du vände på dig eller fick den där envisa hickan. Längtan av dig var så himla stor den sista tiden. Trodde inte man kunde längta så mycket efter något man inte sett eller rört.
Men dagen kom o jag fick äntligen hålla om dig, lukta på dig och bara titta på dig. Du är det finaste, dyrbaraste och det mest perfekta jag har. Att få ha dig på bröstet och bara känna din hud mot min är bland det bästa jag vet.
Jag kan ligga vaken på nätterna o bara höra dina andetag i mörkret. Om dagarna bara sitta o titta på dig och hur du nyfiket tittar på allt runt omkring dig.
Min kärlek till dig är oändlig.
Älskar dig av hela mitt hjärta.


 

Vilken jätte söt liten kille :-) Funkar allting bra? Här funkade inte amningen denna gång, vilket känns skit, det är ju så mysigt!! Vilket datum föddes eran pojke?



Ta hand om er! Kram